Tänker på: Gotland

Jag minns det som igår. Knastret från det kalkvita gruset på vägen. Dom låga, knotiga tallarna som spretade mot vinden och det skimrande vita huset. Den intensiva röda lystern från vallmon som böljade i vinden. Dom vita sandkornen som letade sig in överallt. Det karga och det skira som tillsammans blev det vackraste jag upplevt. Det var vår första sommar på Fårö och Gotland.

Nu har vi varit där i sju somrar och det är alltid magiskt att åka av färjan. När bilen rullar fram och doften kommer. Dom smala vägarna med det vitoranga ljuset som skiftar mot åkrarna och mot oss. Det är himmelskt och jag älskar Gotland. Vi brukar hyra lite varstans men alltid en vecka på Fårö som är det vackraste jag vet. En dag kommer jag att bo där, det vet jag. Det känns i hela kroppen och jag visste det redan då, den där första gången. Kanske har jag redan gjort det?

Under dom här underbara somrarna så har vi provat olika delar av ön och den enda delen som är kvar är nog nordvästra. Alla ställen har varit vackra men nu blir det nog mer södra delen eftersom min familj köpt hus där. Så i sommar utforskar vi Storsudret. Fikar på Körsbärsgården och njuter av konst och trädgård. Leker kurragömma vid Hoburgen och handlar fin keramik hos Fide Fajans. Självklart åker vi till fina badstranden vid Herta (Hörte) och bygger sandslott, äter massa glass och crêpes på Hablingbo Crêperie och njuter.

Sen gör vi det vi bara inte kan missa, tar bilen rakt norrut mot Fårö, köper dom kladdigaste syltbullarna hos Sylvis döttrar och åker vidare mot finaste sandstranden i Sverige - Ekeviken. Där badar vi i det turkosa vattnet, kikar bort mot Gotska Sandön och undrar hur det är där? Vi fortsätter den karga vägen mot det gamla fiskeläget, för det årliga kortet på barnen där och sen en lång middag ute vid Lauters, grillat såklart. Sen hemåt till Fide med trötta sovande barn i bilen, solen som går ner och trollsländor som säger godnatt. Åh vad jag längtar.

Alla bilder tagna av min fina S.