Stoppa pressarna!

Här kommer jag vara ikväll och det blir nog alldeles fantastiskt, Scenen Pipersgatan 4 i Stockholm, häng med du med?! En helt nyskriven pjäs av Erika Blix, framfört av Teater Bulldog - En groda i en brunn vet inget om havet. Klockan 19 ikväll sitter jag där förväntansfullt och nej bilden ovan har inget med pjäsen att göra : )  Men här under finns all info, ses där, kram!

Kom med på en åktur

Jag är oerhört svag för filmer/böcker/pjäser med en stark start. En direkt inbjudan, utan omvägar, in i det som ska fånga. Filmen Drive är ett fantastiskt exempel på det. Sagolik början som har allt - spänning, skönhet, mysticism vilket får dig att förväntansfullt sätta dig tillrätta. Det är så snyggt filmat, lågmält utan stora åthävor med detaljer som fångar känslan ofelbart.

Stuntföraren - The Driver, filmar på dagarna och extraknäcker på nätterna som förare vid diverse illegala aktiviteter. När han får kontakt med den unga mamman Irene och hennes son startar en serie händelser som får fatala konsekvenser. Fantastisk casting med underbara skådespelarna Ryan Gosling och Carey Mulligan. Deras tysta blickar mot varandra, att försiktigt hålla handen, att bära hennes son säger mer än tusen ord. När så kyssen äntligen kommer exploderar den i en alldeles surrealistisk hisscen, som gör att filmen tar en helt annan väg. En urban saga med en ton av annalkande kaos i närvaron i varje filmruta. Dessutom skärande vacker med musik som är helt i ton med filmen - magiskt!

Bonus: Filmen fick pris för bästa regi i Cannes ( danske regissören Nicolas Winding Refn ) och en av birollerna spelas av underbara rödhåriga aktrisen, från bl a Mad Men, Christina Hendricks, en favorit till.

The Art of Flight

Sanslöst vackert, omöjligt att utföra och galet fantastiska snowboardåk i miljöer som aldrig filmats. Filmen The Art of Flight, gjord av Travis Rice och Curt Morgan, har precis haft premiär och det är en film som det pratats om, en film som ska överbrygga mellan den vanliga smala snowboardpubliken och mainstreamfolket (typ jag), och jag är fast.

Den är omöjliga att sluta se på när du väl börjat. Allt är knivskarpt fotat, där minsta snökorn framträder och där färgspektrats alla nyanser lyser nästan smärtsamt. Där alla tricksen får mig att gapa och vilja börja med snowboard eller åtminstone åka till Patagonien. Hur har han gjort Curt Morgan, regissören? Visionen måste ha brunnit så skarpt för han avviker inte en millimeter från sitt mål, allt är perfekt in i minsta detalj, och det måste ha kostat, på alla sätt.



Det spelar ingen roll om du aldrig åkt bräda, eller skidor eller inte ens vet vad snö är, filmen är ett måste. Galet fantastisk, inspirerande och absolut beroendeframkallande. Glömde jag nämna musiken? Den är sjukt bra den med ; )

På språng

Vilken gårdagkväll! Svårt att med ord fånga det vi i publiken fick vara med och dela igår. Ett mörkt rum, en skådespelerska som tog oss med på en resa i tiden. En resa med hennes familj genom krig och svält, genom svek och kärlek. En berättelse om att vara en överlevare, mot alla odds, och också om att hitta hem.

Bild lånad från Dramaten, fotograf Roger Stenberg.

Ska ni se en pjäs detta år så ser ni Mormors svarta ögon, på Dramaten i Stockholm. Man kan ringa bokningen varje dag vid 12 och då kan det finnas biljetter trots att det står utsålt i kalendariet. Pjäsen kommer även upp igen i augusti, så boka och planera in besöket - så ses vi kanske för jag ska dit igen.

Planen den här dagen var att spendera tid i stora staden för ev lite shopping, då framförallt ett par skor. Jag såg framför mig ett par herrskor - svarta och kanske med ett broguemönster. Dessa skulle jag sedan kliva omkring i till mina supervida grå byxor med slag, tänk nu Annie Hall sent 70-tal - oj oj vad snyggt. (googla om ni inte är med på Annie) Felet var nu bara att skorna på mig mest såg ut som Agda, 86, som inte hittar hem.

OBS korviga provstrumpor.

Väldigt skönt då med långlunch med fina E. Phille sov och vi hann prata Afrika, skola, Hope och resor - såå mysigt, sen hem med den dignande shoppingkassen fylld av - två böcker, vilken överraskning!

Har sett fram emot att läsa The Passage länge, bara inte mina förväntningar är för höga och den andra har fått jättefina recensioner, vet absolut inte vad den handlar om - kul, återkommer med vad jag tycker.

Sist men absolut inte minst, som alla andra kvällar den senaste tiden går mina tankar till människorna i Japan. Jag hoppas ni inte fryser, att ni inte är hungriga, att ni har tak över huvudet och framför allt att ni orkar bära er smärta.

Teaterkraft!

Husgudar när det begav sig.

En gång i tiden trodde jag att jag skulle arbeta med teater, att jag skulle bli skådespelerska. Det var väldigt länge sedan. Jag hamnade i en teatergrupp med en massa människor med samma drömmar, från olika delar av Sverige, från olika bakgrunder. Fantastiskt att tolv så olika människor kan ha så fantastiskt mycket roligt tillsammans. När året hade gått var vi sex som fortsatte och vad jag vet idag så är det bara jag som inte håller på med teater längre.

Underskattat att läsa pjäser - prova!

Det var en enormt kreativ tid, fylld med rörelseövningar, improvisationer, tallektioner och pjäsgenomgångar. Möten med drivna människor, ambitiösa regissörer och nya manusförfattare. Det var också en ständig kamp om pengar, jag har aldrig varit så fattig som då. En jakt på finansiärer och sponsorer för att kunna genomdriva projekt, att arbeta med kultur är sällan lönsamt. Det var också poserande, rödvin och mycket diskussioner, sena nätter, om livet! En hysteriskt rolig tid och underbart att ha varit med om.

En handelsresandes död - se den i höst på Dramaten

Jag får fortfarande frågan om jag inte ångrar att jag slutade med teater, trots att det var så många år sedan och trots att jag har ett jobb som läkare som alla vet att jag supergillar. Det är något speciellt med teater som väcker något hos människor, eller är det tanken på glamour? Jag ser hur mina vänner som är i branschen kämpar, det är tufft och för att lyckas måste du vara begåvad, ambitiös, driven av bara h-e och samtidigt vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Inte en lätt ekvation.

Ikväll smäller det, jag har väntat sedan december och ikväll får jag se min vän framföra sin pjäs Mormors svarta ögon. Sin pjäs som hon skrivit själv, framför själv om sin familjs starka kvinnor och hur dom kom till Sverige. Det har varit utsålt sen länge, hon har hyllats i recensionerna och hon spelar på Dramaten i Stockholm. Är jag stolt? Det kan du lita på, enormt glad och grymt laddad, äntligen!

Bild lånad från Dramaten, fotograf Roger Stenberg.

Varför slutade jag då med teatern och blev läkare istället? Den där första dagen på teatern för länge sedan så skrev vi alla ner på ett vitt papper varför vi ville arbeta med teater, det lades i ett förslutet kuvert som vi fick tillbaka några år senare.  På mitt papper stod det: "Jag vill få människor att må bra."