På språng

Vilken gårdagkväll! Svårt att med ord fånga det vi i publiken fick vara med och dela igår. Ett mörkt rum, en skådespelerska som tog oss med på en resa i tiden. En resa med hennes familj genom krig och svält, genom svek och kärlek. En berättelse om att vara en överlevare, mot alla odds, och också om att hitta hem.

Bild lånad från Dramaten, fotograf Roger Stenberg.

Ska ni se en pjäs detta år så ser ni Mormors svarta ögon, på Dramaten i Stockholm. Man kan ringa bokningen varje dag vid 12 och då kan det finnas biljetter trots att det står utsålt i kalendariet. Pjäsen kommer även upp igen i augusti, så boka och planera in besöket - så ses vi kanske för jag ska dit igen.

Planen den här dagen var att spendera tid i stora staden för ev lite shopping, då framförallt ett par skor. Jag såg framför mig ett par herrskor - svarta och kanske med ett broguemönster. Dessa skulle jag sedan kliva omkring i till mina supervida grå byxor med slag, tänk nu Annie Hall sent 70-tal - oj oj vad snyggt. (googla om ni inte är med på Annie) Felet var nu bara att skorna på mig mest såg ut som Agda, 86, som inte hittar hem.

OBS korviga provstrumpor.

Väldigt skönt då med långlunch med fina E. Phille sov och vi hann prata Afrika, skola, Hope och resor - såå mysigt, sen hem med den dignande shoppingkassen fylld av - två böcker, vilken överraskning!

Har sett fram emot att läsa The Passage länge, bara inte mina förväntningar är för höga och den andra har fått jättefina recensioner, vet absolut inte vad den handlar om - kul, återkommer med vad jag tycker.

Sist men absolut inte minst, som alla andra kvällar den senaste tiden går mina tankar till människorna i Japan. Jag hoppas ni inte fryser, att ni inte är hungriga, att ni har tak över huvudet och framför allt att ni orkar bära er smärta.