Tänker på: Helena Blomqvist

Som ett sagolandskap, ett oändligt hav med våra innersta drömmar öppnade för beskådan. Som ett hemligt skrin till brädden fyllt med tankar, känslor och fantasier. Jag tänker på den alldeles vansinnigt begåvade fotografen Helena Blomqvists underbara foton. Bilder där hennes drömmar och kreativitet tar plats och vi får ta del av allt det underbara. Rum efter rum med otänkbara kombinationer, med apor och magnolia, med hav och helvete. Det finns ett svart stråk som löper genom det söta. En obehaglig liten förnimmelse om att inget är beständigt, allt är förgängligt och kanske är det just det som tilltalar mig? Det mörka, det alldeles ensammaste svarta tillsammans med det skiraste vackra.

Jag minns fortfarande hur jag drabbades av hennes foto, hennes komposition. Det var 2009 och postern för Stadsteaterns produktion av Bröderna Lejonhjärta. En alldeles förtrollande bild, en scen som jag sen letade efter i föreställningen - förgäves. Körsbärsträdens blommor och bergen i bakgrunden, den strama sjuksängen med det gråa barnet och så ljuset, starkt strilande som en nåd från ovan. Fortfarande lika vacker.

Helena Blomqvist föddes 1975 och studerade på Fotohögskolan i Göteborg 1997-2002, sedan dess har hon haft flera utställningar och finns bl a representerad på Moderna Museet i Stockholm. Hon har i intervjuer berättat att hon alltid startar med en skiss för att hinna fånga sin bildidé, sen börjar det mödosamma scenografibygget. Dockor, apor, kostymer och modeller som byggs upp, vänds och vrids på innan fotograferingen börjar, sen startar sammanfogningen i datorn. En vision som växer fram med bilder tills den slutgiltiga versionen står klar och locket till hemligheterna kan tas av.  Just nu pågår en en utställning på Fotografiska Museet - Stories from Another World fram till 3 juni så skynda skynda!

Alla bilderna skapade av Helena Blomqvist.

Tänker på: Beth Chatto

Med en osviklig fingertoppskänsla för rätt växt på rätt plats, som en dirigent som sakta orkestrerar fram musik så upplever jag Beth Chattos trädgårdstankar. Som ett musikstycke, som absolut kan vara sträng, kantig och samtidigt så innerligt romantiskt. Hon är en av dom allra främsta i Storbritannien inom trädgårdsdesign och hennes tankar har på många sätt revolutionerat synen på hur vi arbetar i vår trädgård.

När hon startade på 60-talet, i utkanterna av sin mans fruktfarm i Essex, så var sättet hon tänkte på helt nytt. Stora delar av marken på gården ansågs obrukbar, det var för fuktigt, för torrt, för mörkt osv. Istället för att ge upp platsen så lanserade hon idéen att växten skulle anpassas efter platsen. Det kan ju idag låta så självklart men det nya sättet att gå tillväga vid trädgårdsdesign vände upp och ned på dåtidens invanda mönster, hon var en pionjär.

Idag kan man åka till hennes egna trädgård för att njuta av de makalösa planteringarna, se växterna som så sinnrikt anpassats efter växtmån och få ta del av det vackra som komponerats ihop under årtionden. Känns det för långt att åka dit så finns böckerna, nu tio stycken att välja emellan för att få råd och inspiration.

Tänker på: Cindy Sherman

Det är något absolut hjärtknipande, något isande, skärande och samtidigt intensivt eget. Jag tänker på bilderna, fotona där Cindy Sherman experimenterar, både med vårt sätt att se men även med hennes eget sätt att tolka människor och identitet. Hon växlar mellan utsatta kvinnor och sexobjekt, till 1500-talets renässansmålningar reporträtterade med henne själv i blickfånget. Foton där hon på något vis alltid fångar tanken mitt i språnget, vad är det vi ser? Hon är en mästare på att bygga upp kompositioner, lager på lager med subtila och övertydliga signaler om vartannat, allt för att fånga in det som gnager. Vad vill hon?

Cindy Sherman föddes 1954 i New Jersey, USA och har blivit en av världens mest kända fotografer. Hennes experimenterande med fotot startade när konststudierna på State University of New York i Buffalo inte blev som hon tänkt sig, frustrerad av måleriets begränsningar började hon istället fota. Hon har genom årens lopp provat dom flesta medier: film, böcker, skivomslag, mode och alltid återvänt till det ursprungliga - porträtten.

Hon har själv sagt att hon vill få betraktaren att reagera. Fotona är inte gjorda för att beskådas uttråkat utan finns till för att kanske oroa? Väcka något inom oss? Kanske mest kända eller det som gjorde henne ett namn internationellt är bildserien Untitled Film Stills 1977-1980, 69 bilder där hon fångar film noir genren, 40-50-tals stilen och tolkar den på sitt sätt. Hon har även gått vidare och i senare verk använt sig av skyltdockor för att manifestera det ibland orimliga i vårt varande. Alltid utforskande, alltid starkt närvarande i sina bilder som också är reflektioner av våra egna fantasier och tankar. Betraktaren som möter fotografen i ett alldeles eget ögonblick, som blir till precis vad som helst. Så jag tänker på Cindy Sherman, hon är en makalös konstnär.

Museum of Modern Art i New York har i vår/sommar en utställning med samlade verk av Cindy Sherman och i Stockholm på Moderna Museet finns utställningen En annan historia där hon finns representerad, så bra! Fotot av konstnären själv är taget av Richard Burbridge, övriga bilder Cindy Sherman.

Tänker på: Jette Frölich

Just vid den här tiden i många år nu har jag tänkt på Jette Frölich, den underbara danska konstnärinnan. För det är hon ju, en konstnär som skapar i olika material med sax och penna och så växer skira världar fram. Världar fyllda med stjärnor, fåglar och underbara gnistrande granar, dekorationer att fylla våra hem med. Vackrast av dom alla, den glänsande julgranen, med små värmeljus vid foten som både värmer och lockar. Den vill jag ha, i vintrigt silversken på vår öppna spis så lovar den oss en fin jul.

Jette Fröhlich älskade redan som liten att skapa, på kvällarna låg hon i sin säng och broderade i smyg långt in på nätterna. Hon drömde om att bli arkitekt, Corbusier och Frank Lloyd Wright var hennes fixstjärnor men hon kom inte in på utbildningen. Hon började studera franska och där träffade hon sin man, 4 barn kom och hon fortsatte att skapa. Nu julprydnader i papper och ett år bjöd hon in folk för att beskåda verken, chefredaktören för Bo Bedre tog en bild och sedan dess har väl Jette Frölich symboliserat julen i Danmark.

Under decennier har hon smyckat granen i Illum Bolighuset, dekorerat på Royal Copenhagen och smyckat Georg Jensen, haft egna utställningar där hennes kollektioner visats upp i en sagolik miljö. Det sagolika säger hon själv kommer från åren i Iran, hon flyttade med sin man dit 1970 och när dom kom hem visste hon vad hon ville göra, hon ville skapa och använda sig av den orientaliska ornamentiken, dom invecklade mönstren och samtidigt få med det storslagna kyliga nordiska. Och som hon lyckats!

Bilder lånade från konstnärens hemsida, från tidningen Boligmagasinet på konstnären själv samt från nordichouse.co.uk, tack!

Tänker på: Frank Lloyd Wright

Fallingwater, Pennsylvania.

Hans namn - Frank Lloyd Wright (1867-1959) fanns med någonstans långt bak i mitt medvetande, tillsammans med vackra byggnader, USA och design. Jag tror inte jag hittat fram till honom ordentligt om det inte varit för den absolut makalösa boken Kärleken till Frank av Nancy Horan som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Det är en liten skatt för den rymmer så mycket; kvinnans roll i samhället och i familjen, vad kan man offra för kärlek och så en inblick i Frank Lloyd Wrights liv.

Han var en enastående arkitekt men inte bara det utan en visionär med ett kall att förnya Amerika. Han ville befria folket från dom trånga viktorianska lådorna som man bodde i och ritade underbara byggnader med ljus och rymd. Men det stannade inte där, han var bestämd och hade en mycket tydlig bild av hur hans hus skulle se ut inuti, så visionerna spillde över till möbler, mattor och konst. Allt utformade för att leva och skapa i, att kunna andas och bottna i naturen var några av hans käpphästar.

Taliesin

Robie House

Privat hem i Wasau, Wisconsin.

När jag idag ser husen han byggt är det svårt att förstå att dom faktiskt ritats för för ett annat århundrade sedan. Kraften i det han ville göra  - åstadkomma, måste ha varit så stark att han inte kunde väja för det, trots att det säkert måste ha kostat honom mycket. Det är ju alltid svårt att vara först med något, att avvika från mängden så jag tänker att han måste ha varit en mycket viljestark person, en man som gick sina egna vägar. Han, tillsammans med några andra, utformade en helt egen arkitekturell stil kallad The Prairie Style, en modernistisk stil där huset skulle smälta samman med miljön. Rena, raka horisontella linjer med en central eldstad i mitten och sedan rum som flyter in i varandra och in i den yttre naturen.

Fallingwater

Idag finns flera av husen öppna för besök, det finns turer att följa med  där man kan få en inblick i hur processen att bygga gått till. Några typiska exempel på Prairie Style är dels hans egna hem i Oak Park samt Robie House på Chicagos Universitet campus, Wright föddes ju i the Midwest och behöll sin kärlek för präriens karga vidder men även behovet av att leva i samklang med naturen. Vilket inte hindrade honom från att göra en av världens vackraste byggnader, den hisnande otroligt overkliga Guggenheim muséet i New York. Som en svävande sagolik skapelse, fantastiskt i sitt utnyttjande av rummet och som gjort för att njuta av, som alla Wrights verk!

Guggenheim muséet, New York

Tänker på: Jockum Nordström

Dom egensinniga blyertsteckningarna, figurerna som skymtar bakom färgerna, den alldeles egna världen som vi får kika in i. Jag tänker på den fantastiske Jockum Nordström och hans underbara konst. Det går inte att förhålla sig oberörd eller att titta utan att känna. Han visar upp scenerier, små embryon till situationer där betraktaren själv får fylla i resten. Vi får måla vidare, slutföra med vad som egentligen händer eller kanske vad vi tror kommer att ske? Det är dova färger och mörka vrår i våra psyken blandat med barnslig glädje och lustfyllda utrop.

Jockum föddes 1963, tillbringade en del av sin barndom i en söderförort till Stockholm  och han har sedan många år haft sin ateljé och hem i Högdalen, även det söder om söder. Grundutbildning fick han på Konstfack och sedan dess har han provat på det mesta; att skriva böcker - Sailor och Pekka, det har blivit fem nu och under en tid arbetade han även för Kamratposten. Skivomslag till Caesars Palace, utställning på MoMA och senast i våras underbara målningar gjorda i samarbete med sin livskamrat Karin Mamma Andersson.

En dag kommer jag och Back to the land titta på varandra. Snegla lite vid frukost, längta vid lunch och bara njuta av varandras sällskap till middag. Jag ser fram emot det, ser verkligen fram emot det...

Tänker på: Nick Brandt

Det är som allt stannar till ett slag. Som om ljudet tystnar, luften tätnar och tiden försvinner. Jag tänker på bilderna, fotona som Nick Brandt tar och själv beskriver som porträtt. Porträtt av djur som sakta försvinner från Afrikas vilda liv, som långsamt utrotas och kanske en dag inte finns kvar. Han är en makalös fotograf, regissör i botten, vilket kanske speglas i hans bilder? Det känns så mycket mer än bara ett foto, det känns som ögonblick vi får dela med djuret, fångat i ett poetiskt ingenmansland. Färg och ton som påminner om svunna tider och samtidigt helt tidlöst. Så vackert.

Född 1966 i London, studerade målning och sedan film på St Martins School of Arts. 1992 åker han till USA och under dom närmsta åren regisserar han videor till olika popartister bl a Michael Jackson och det är just när han jobbar med dennes Earth Song 1995 som han faller för Östafrikas djur och landskap. Det tar sin tid innan han hittar den uttrycksform som bäst fångar Afrikas själ, som bäst beskriver den värld som går under mitt framför våra ögon.

Den första boken i en trilogi är On This Earth med foton tagna mellan år 2000-2004, där bl a författaren Alice Siebold skrivit en introduktion. Bilderna beskriver ett paradis, detta som kontrast mot kommande andra bok A Shadow Falls, där en jämförelse gjorts med en kärlekshistoria utan ett lyckligt slut. Afrikas djur går under när människan tar över. Den sista delen är under arbete just nu och planeras att ge ut 2013, då eventuellt med titel On this Earth A Shadow Falls - cirkeln är sluten.

I september 2010 startades Big Life Foundation av Nick Brandt, en ideell organisation vars syfte är att bevara Afrikas djurliv och ekosystem. Hans foton får oss att reagera och ha en möjlighet att påverka innan det är för sent. Dessutom så har vi tur, just nu - från 7 oktober till 8 januari 2012 pågår en fantastisk utställning med 60 av hans unika bilder, hängda speciellt för Fotografiska Museet i Stockholm. Ett besök är ett måste, en möjlighet att resa i tid och rum, att få andas savann och fuktig lerjord, stekande hetta och att få möta Nick Brands underbara skapelser.

Alla foton tagna av Nick Brandt.

Tänker på: Tage Andersen

Jag minns fortfarande första gången jag klev in i Tage Andersens butik i Köpenhamn. Det var som att omfamnas av en helt ny värld. En eget universum där skulpturer av växter mötte en enda mans tankar och drömmar, vilka vävts ihop till något sagolikt. Det är egensinnigt och fullkomligt unikt. Jag upplever aldrig att han kompromissar, att han tar ett enda steg från den väg han valt? Jag kanske har fel men det han gör andas så mycket Tage att det är svårt att tro att han någonsin gör något halvdant.

Tage Andersen föddes 1947 i Danmark, utbildade sig till konditor initialt men 1967 öppnar han den första blombutiken på Jylland. Efter en tid i Viborg, butik även där, så kommer han till huvudstaden 1976 och 1987 öppnas portarna till den nuvarande atelje/butik/utställningslokal som ligger på - numera bevingade - Ny Adelgade 12.

Att kliva in i butiken är att lämna över sig till Tage, till hans erhörda konstnärskap och att få ta del av det vackra som skapats just för att vara skönt men också för att användas, att brukas. Känslan i butiken är lite som att kliva in i en prerafaelitisk målning, gränser suddas ut och allt kan ske. Tonen i det han skapar är ofta dov, lite mystisk. Även om växternas färger kan vara skira så lägger han gärna till en lite smutsigare ton- rost, dimgrått, smutsgrönt - kanske just för att kontrasterna ökar skönheten?

I Småland finns nu Gunillaberg, köpt 2008 av Tage, en makalös byggnad och utställningslokal samt en trädgård för visningar. Sommarutställningen fortsätter även i september - lördagar och söndagar kl 11-18, i Bottnaryd. Tages egna ord om gården han köpt; att platsen andas magi och atmosfär, lovar gott när en sann mästare på magiska ting och företeelser talat. Och för kulna höstkvällar och frostiga morgnar finns Tages underbara böcker att förlora sig i, vilken tur!

Bilder lånade från konstnärens hemsida, Allt om trädgård, Floristkompaniet, thehousethatlarsbuilt, isastradgard, stort tack!