Dom egensinniga blyertsteckningarna, figurerna som skymtar bakom färgerna, den alldeles egna världen som vi får kika in i. Jag tänker på den fantastiske Jockum Nordström och hans underbara konst. Det går inte att förhålla sig oberörd eller att titta utan att känna. Han visar upp scenerier, små embryon till situationer där betraktaren själv får fylla i resten. Vi får måla vidare, slutföra med vad som egentligen händer eller kanske vad vi tror kommer att ske? Det är dova färger och mörka vrår i våra psyken blandat med barnslig glädje och lustfyllda utrop.
Jockum föddes 1963, tillbringade en del av sin barndom i en söderförort till Stockholm och han har sedan många år haft sin ateljé och hem i Högdalen, även det söder om söder. Grundutbildning fick han på Konstfack och sedan dess har han provat på det mesta; att skriva böcker - Sailor och Pekka, det har blivit fem nu och under en tid arbetade han även för Kamratposten. Skivomslag till Caesars Palace, utställning på MoMA och senast i våras underbara målningar gjorda i samarbete med sin livskamrat Karin Mamma Andersson.
En dag kommer jag och Back to the land titta på varandra. Snegla lite vid frukost, längta vid lunch och bara njuta av varandras sällskap till middag. Jag ser fram emot det, ser verkligen fram emot det...
Ja en vacker dag ska en Jockum hänga här hemma. Tills dess tittar jag på en affisch som jag köpt på Moderna: http://livefranradhuset.blogspot.com/2011/05/konst-pa-natet.html
SvaraRaderaSen att människorna i bild gör oanständiga saker såg jag först när den suttit uppe en vecka eller två.
När jag satt i styrelsen för jobbets konstförening så åkte vi alltid till Mariefred, Grafikens Hus, och handlade konst. En kollega till mig passade då på att köpa en stor härlig äkta Jockum till sig själv. Hon säger att hon knappt kan sluta titta på den, hennes bästa investering någonsin tror jag.
En vacker dag så får vi våra egna är jag helt övertygad om. :)
Helt klart speciella alster! :-)
SvaraRadera