Teaterkraft!

Husgudar när det begav sig.

En gång i tiden trodde jag att jag skulle arbeta med teater, att jag skulle bli skådespelerska. Det var väldigt länge sedan. Jag hamnade i en teatergrupp med en massa människor med samma drömmar, från olika delar av Sverige, från olika bakgrunder. Fantastiskt att tolv så olika människor kan ha så fantastiskt mycket roligt tillsammans. När året hade gått var vi sex som fortsatte och vad jag vet idag så är det bara jag som inte håller på med teater längre.

Underskattat att läsa pjäser - prova!

Det var en enormt kreativ tid, fylld med rörelseövningar, improvisationer, tallektioner och pjäsgenomgångar. Möten med drivna människor, ambitiösa regissörer och nya manusförfattare. Det var också en ständig kamp om pengar, jag har aldrig varit så fattig som då. En jakt på finansiärer och sponsorer för att kunna genomdriva projekt, att arbeta med kultur är sällan lönsamt. Det var också poserande, rödvin och mycket diskussioner, sena nätter, om livet! En hysteriskt rolig tid och underbart att ha varit med om.

En handelsresandes död - se den i höst på Dramaten

Jag får fortfarande frågan om jag inte ångrar att jag slutade med teater, trots att det var så många år sedan och trots att jag har ett jobb som läkare som alla vet att jag supergillar. Det är något speciellt med teater som väcker något hos människor, eller är det tanken på glamour? Jag ser hur mina vänner som är i branschen kämpar, det är tufft och för att lyckas måste du vara begåvad, ambitiös, driven av bara h-e och samtidigt vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Inte en lätt ekvation.

Ikväll smäller det, jag har väntat sedan december och ikväll får jag se min vän framföra sin pjäs Mormors svarta ögon. Sin pjäs som hon skrivit själv, framför själv om sin familjs starka kvinnor och hur dom kom till Sverige. Det har varit utsålt sen länge, hon har hyllats i recensionerna och hon spelar på Dramaten i Stockholm. Är jag stolt? Det kan du lita på, enormt glad och grymt laddad, äntligen!

Bild lånad från Dramaten, fotograf Roger Stenberg.

Varför slutade jag då med teatern och blev läkare istället? Den där första dagen på teatern för länge sedan så skrev vi alla ner på ett vitt papper varför vi ville arbeta med teater, det lades i ett förslutet kuvert som vi fick tillbaka några år senare.  På mitt papper stod det: "Jag vill få människor att må bra."