Guldglimtar

Vilken dag, vaknade imorse och var fortfarande så glad när jag tänkte på att min blogg med det som jag gillar faktiskt gillas av någon annan. Och när den som gillar är fantastiska Weronica med bloggen en mammas dag (som hon delar med fina Helena) ja då blir man ju så glad som man studsar - bokstavligen! Så roligt att hon dessutom ska skriva om böcker, läs intervju med henne här, varje vecka för Yourlifes websida. Första artikeln var ju såklart välformulerat och inspirerat med tankar kring en favoritförfattare, roligt.

Mer roligt och också väldigt kärleksfulla är just nu mina rabatter. Idag gick jag omkring och kikade i trädgården och överallt var det blått. Scilla, doftviol, krokus och blåa korn överallt. Går inte att fota för det enda som syns är dessa blåa små prickar som min S strött ut. Strött ut för att glädja mig. Jag hade muttrat om mossan som bredde ut sig i rabatterna och hur dom tog över mina blommor så nu har jag fått gödsel, riktigt lysande blått gödsel. Det är kärlek.

Mer kärlek med tre fina på väg hem efter skolan, ansikten fulla med sol och glass. Påsklov på gång och snart kommer studsmattan upp. Ljusa kvällar med hesa barnröster som ekar mellan träden, trötta små barnkroppar i badet och sen högläsning allihop i sängen - just nu Kalle och chokladfabriken - igen!

Så till sist, ja man måste nog köpa boken True Grit av Charles Portis, om inte annat för att den är Donna Tartts favoritbok och för att hon nu skrivit ett efterord i den nya utgåvan. Boken kom 1968 och är filmad två gånger - då med John Wayne nu med bröderna Coen. Orden som Donna skrivit om boken är bland det vackraste jag läst -  en ren kärleksförklaring till något som betytt mycket för inte bara henne utan även hennes familj. Läs och njut av hennes ord, sen köper/lånar vi boken och njuter lite till!