Väskan är packad sedan länge och nya skor inköpta. Såna som är mjuka och promenadvänliga. Biljetten ligger och väntar i byrålådan, en båtbiljett, och frågorna är många. Tänk om hon blir sjuk? Ska hon ta med sig påskpynt? Får cd skivorna plats, det är ju ändå fyra stycken?! Men han är bra, den där Bocelli, det är han.
Min Farmor är 91 år, hon är änka två gånger om. Ja inte så att hon gifte om sig efter att farfar dog, nej det kan man ju inte. Jag funderar på det där - änka två gånger. Två gånger sorg, det är väldigt svårt att tänka sig. Hon var ju så ung första gången och pappa bara tretton år. En dag ska jag skriva om det där, den där heta sommardagen när solen sken och allt blev svart.
Men idag så är alltså väskan packad, ser ni detaljerna? Samma väska hon alltid haft på alla resor, sån fin väska, klart den ska med. Hon ska till Gotland, på söndag går båten och hon ska vara borta ända till 23 maj. Jag är så himla glad för hennes skull, för i lägenheten där står tiden stilla. Det går så långsamt, så sakta för alla är ju borta. Borta på jobb, resor eller verkligen borta - döda. Det blir ju så när man är 91 år säger Farmor, alla bara dör. Och så får man lite rynkor - men bara några, sen ler hon och lägger ner reseuret i väskan. På väg.
Riktigt bra inlägg, man vill bara ha mer!
SvaraRaderaVilket fängslande inlägg! Säger som ovan, man vill bara ha mer!
SvaraRaderaMen åh, vilket fint och inlevelsefullt inlägg... Håller med hälsningarna ovan: vill höra mer.... Vilken berättare du är... fantastiskt!!!!
SvaraRaderaSå härligt med en resa för din farmor!
Kram
Charlotte
Sååå vackert!
SvaraRaderaSå fint berättat Malin, blir alldeles rörd när jag läser om din farmor. Tänker på min morfar, 95 år gammal, som sitter i sitt hus vid stranden i en sömning småstad. Livet utanför rullar på allt snabbare men hans liv tickar allt långsammare. Hans gnista har varit nyfikenhet på livet, på hur saker och ting kommer att bli och se ut i framtiden. Som liten pojke, tittade på sin morfar, räknade i huvudet och tänkte att "när jag är så gammal så är det snart millennieskifte och det vill jag vara med på". Och det fick han ju... Bilden som dyker upp när jag tänker på honom är slutscenen i filmen Nybyggarna. Max von Sydow som Karl-Oskar när Kristina gått bort från honom, alla ungarna är utflugna och han är ensam. Han sitter i gungstolen i sitt tysta rum, med moraklockan tickandes brevid sig...
SvaraRaderadet rese uret känner jag igen, har sett det i många kulörer. en av de sakerna jag INTE sparade, suck...
SvaraRaderadet är ju bara drygt en månad till 23 maj så fyra cd-skivor får väl räcka! hoppas lilla Farmor får fina dagar på Gotland! återkom med rapport!
kram