På dammiga vägar

Hala fram pickadollerna, vässa spjutet, torka av dammet och beställ den varma whiskyn för här kommer tips på några böcker.True Grit av Charles Portis, en helt egen historia om den 14-åriga Mattie som ger sig av i Vilda Västerns sista skälvande dagar för att hämnas sin fars död. En fantastisk, högst osannolik berättelse som Portis tar oss med på. En sträckläsningsbok som får mig att förflyttas i tiden och faktiskt tro att Mattie finns, får mig att känna dammet, törsten och även ensamheten. Underbart språk och unika karaktärer, man riktigt känner tröttheten, smutsen och ångesten. Som en extra bonus finns min favoritförfattares förord - Donna Tartt, hennes vackra kärleksförklaring till Portis berättelse som följt henne och hennes familj i decennier. Vackra ord är det!

Vacker sägs även Alexander den store ha varit, kort men ståtlig och med en enorm vilja att erövra världen. Somliga kallar det megalomani andra en civilisations utveckling. Den italienske professorn Valerio Massimo Manfredi har lämnat sitt bidrag till världens bild av Alexander den store i och med sina tre böcker om världshärskaren - Alexander Ödets son, Ammons spådom och Vid världens ände. Tre delar som beskriver Alexanders uppväxt, relationen till sina föräldrar och sedan utvecklingen till krigaren och världshärskaren. Böckerna känns som en skicklig historiebeskrivning, en sammanflätad faktabeskrivning med försök att få fram Alexanders karaktär istället för att bara rada upp hans viktiga erövringar och slag. Trots detta så blir det lite väl många krig för min smak men är man sugen på en fin berättelse om en av dom största kungarna och intresserad av antika Grekland så rekommenderas boken, känns verkligen som bra sommarläsning.

Böckerna finns att köpa här och här.


Bäst just nu på tv - The Tudors onsdagar kl 21.30 i SVT1. Det är vackert, maktgalet och sexigt, fyllt av en otroligt vacker interiör och kläder. Härligt att jag missat så mycket, desto mer kvar att se!

Lite snabbt

Litet snabbt inlägg med tre finfina grejor, det kommer mer senare idag för nu är jag på sluttampen med böckerna om Alexander och True Grit är ju utläst!

Igår slog jag till på fatet från Mateus som jag sneglat på i några år, ja ibland är processen lång : ) Himla glad för jag ser framför mig middagar med massa god mat som blir ännu bättre upplagd på fatet, och färgen - finfin till lime och en massa andra grönsaker, grillat, bulgur, ja ni förstår -glad var ordet!

Komplettering av espresso och capuccinokoppar, heja Italien. Supergoda att dricka ur och håller värmen perfekt och så finaste nagellacket i sommar - brunrosa från Mavala, blev fantastiskt på så nu är jag redo för sommar!

Bäst av allt- igår började Philip gå! Han har sedan länge tassat runt möbler men nu vågar han sig ut i världen, fantastiskt.

Det där med kaffe

Jag är absolut inte kinkig när det kommer till kaffe. Pulver, press, nespresso, kokkaffe - you name it allt funkar. Kanske är det så efter alla år på sjukhuset där man är glad att det finns överhuvudtaget? Fast nu ska jag ju inte göra mig bättre än vad jag är, det är lite känsligt om det inte finns mjölk...Lite grinig var jag nog den där natten på akuten när mjölken var slut; jag hade jobbat tio timmar och hade åtta kvar. Beskt var ordet!

Så hemma hos oss kan vi bjuda på lite av varje, äldst men snyggast är absolut espressokannan. Så fin med kanterna och det svarta handtaget. Gillar gör jag även tidningen Style by, hänger inte med på hälften vilket gör det extra roligt och så lär jag mig nåt nytt. Tycker nog mest om deras olika intervjuer och att jag kan återkomma och hitta nya grejor. Nu mot storstaden för just det - kaffekoppsinköp! Hoppas ni har det skönt i sommarvärmen?!

Tänker på: Bo på lantgård

En sommar bestämde vi oss plötsligt för att prova något annat än Gotland. Vi tog bilen och åkte norrut, timvis uppåt i landet - förbi timmerflottning och raka rabatter med oranga rosor. Förbi höga vattenfall och blöta myrar för att slutligen stanna vid Ångermanälven.

Bondgården låg vid älvkanten och tittade ut över vattnet, i bakgrunden högre berg där det klängde hus på kanterna och liksom tittade tillbaka. Vi hade kommit till Resele och det är fortfarande en av dom vackraste platserna vi varit på. Barnen var överlyckliga, deras ansvar blev att mata grisen Malte och kaninerna som var så blyga. Favoriten blev dock tjurkalven Leif, som råmade så fint när barnen kom och hade världens längsta tunga.

Fortfarande pratar vi om när vi klämde in oss tre stycken tillsammans med bonden i traktorn och när mjölkningsbilen kom, allt var spännande och vad mycket vi lärde oss! Vi pratade foder och ekologisk spannmål, mjölkning och slakt - och hur man får ungdomarna att stanna kvar i glesbygden. Vår vecka var fantastisk med titt på hällristningar, kraftverket, bad med barnen från byn. Roddturer ut på lilla ön där vi plockade litervis med smultron och hälsade på hästarna och fåren på sommarbete. Vi klafsade i koblajor och gillade inte flugorna, spelade kort och myste.

En fin vecka och det finns ju gårdar över hela Sverige, prova vetja!

Upp i det blå

Vilken fantastisk midsommarafton med massa fina vänner, brinnande grill och glada barn, kunde inte vara bättre! Vi har även hunnit med ett besök på Gröna Lund. Vädret var minst sagt omväxlande - ösregn och så sol igen och mitt i allt repetitioner med Saade och Sahara Hotnights, både barn och vi glada.

Det snurrades och krockades, spelades och nej inte vann vi något så tårarna var nära men så i absolut sista minuten för sista pengarna så hände det, nummer 53 och vi var vinnarna. En sån tur. Även Philip var glad men roligast för honom var nog att åka minsta bergochdalbanan, flera gånger.

En gång i tiden kunde jag åka hur mycket som helst men nu, jag blir snurrig bara av att titta på barnen varv efter varv i tekopparna och bläckfisken. Tantvarning. Vilken tur att S kan åka med dom. Men skulle jag få chansen att åka till USA och prova någon av dom gigantiska bergochdal banorna där så sticker jag direkt, bara så ni vet!

Glad Midsommar!

Jag hoppas vädret håller sig någorlunda regnfritt för vi laddar för dans kring midsommarstång med alla kompisar (nåja titta på) vid badet, bullar och saft på picknickfilten vid stranden och sen hem till K och D för mysigt jättekaos med femkamp, sill och potatis, grillning och minst 30 barn som kör för fullt. Vilken härlig dag! Vad ska ni göra?

I regnkaoset som varit slog mina elva pioner ut. Lite jobbigt att från köksfönstret se regndropparna piska blommorna som elegant lägger sig ner. Inte lika elegant ramlar dom rosavita bladen av och smetas mot gången, hu! Jag kör en räddningsaktion och tar in så många jag kan, men vill inte sluta hoppas att solen kommer tillbaka så några måste ju lämnas kvar så bilden kan tas. Den där bilden jag väntat på halva året, den där när framsidan är som vackrast för den vill jag ju ha jämt här på bloggen, att minnas doften och känslan när allt står i blom. Kan vara bra att ha i februari.

Givetvis blommar rosen Eglantyne nu också och inte gillar den ösregn så in med den också. Oj vad den doftar, som ett litet kungarike av parfym! Nu mera fix innan allt drar igång.

Glad Midsommar!

I en vinterstorm

Det var minus tjugo grader och stora snöflingor dansade omkring oss i ett vintervitt inferno. Mörkret var kompakt och vår last tung. Närmare bestämt  en 2,20 meter lång sideboard, där två av benen vilade mot en pulka vilken jag drog och den bakre delen bar S. Trögt och motigt genom januarikvällen, men så glada vi var.

Vi hade försökt under några år att få tag på ett femtio/sextiotals sideboard, vi och många andra visade det sig. Varenda loppis, Myrorna, Röda Korset hade slamsugits av ivriga sideboardjägare som inte väjde för något. Så oss till buds stod slutligen Blocket efter att lauritz - dansk auktionssite, blivit för dyr när väl transport räknats in. Och visst fick vi napp, barnvakt fixades, stor bil lånades och jag stod på jobbet den där soliga lördagen när tjejen ringde.

-Nu ska jag ut och segla, ni är ju inte här så jag drar nu! -Eh, vänta lite, vi sa ju mellan klockan halvtvå och två, det är tio minuter kvar?!  - Jaa men nu drar jag, hej!
Sen ringde S sekunden efter och sa att ingen öppnade dörren när han ringde på... Båten var förmodligen halvvägs till Gotland redan. Så vi gav upp vår sideboardönskan där och då.

Men så en kväll i januari ringde mormor och sa att hennes väninna skulle minsann flytta. Och hon hade ju ett sånt åbäke till sideboard som absolut inte fick plats i flyttlasset, kunde inte vi ta det? Absolut, en kvart senare tittade vi på den välhållna skänken, inte en skrapa eller märke och visst ville vi ha den! Så kom det sig att frambenen vilade mot Luddes blåa pulka, som drogs på årets första snö och S bar bakre delen när vi pulsade hemåt lyckliga i snöfamnen.

Den passade perfekt i vardagsrummet och jag är lika glad idag när jag går förbi eller bara råkar titta på det. Tur som en tok!