Väskan är packad

Väskan är packad sedan länge och nya skor inköpta. Såna som är mjuka och promenadvänliga. Biljetten ligger och väntar i byrålådan, en båtbiljett, och frågorna är många. Tänk om hon blir sjuk? Ska hon ta med sig påskpynt? Får cd skivorna plats, det är ju ändå fyra stycken?! Men han är bra, den där Bocelli, det är han.

Min Farmor är 91 år, hon är änka två gånger om. Ja inte så att hon gifte om sig efter att farfar dog, nej det kan man ju inte. Jag funderar på det där - änka två gånger. Två gånger sorg, det är väldigt svårt att tänka sig. Hon var ju så ung första gången och pappa bara tretton år. En dag ska jag skriva om det där, den där heta sommardagen när solen sken och allt blev svart.

Men idag så är alltså väskan packad, ser ni detaljerna? Samma väska hon alltid haft på alla resor, sån fin väska, klart den ska med. Hon ska till Gotland, på söndag går båten och hon ska vara borta ända till 23 maj. Jag är så himla glad för hennes skull, för i lägenheten där står tiden stilla. Det går så långsamt, så sakta för alla är ju borta. Borta på jobb, resor eller verkligen borta - döda. Det blir ju så när man är 91 år säger Farmor, alla bara dör. Och så får man lite rynkor - men bara några, sen ler hon och lägger ner reseuret i väskan. På väg.

Förlust med 11-0

Oj oj, regngrå kall kväll på stor grusplan med små killar i blå tröjor. Rosiga kinder, vantar och inte en målchans. Det är tufft att vara åtta år ibland.

Även på näthinnan ikväll, den lilla apan i glas. Den där som Ludvig Löfgren gjort och som jag kikat och kikat på. Känns som den kikar tillbaka. Finns på designonline, just nu lite billigare men lika fin.

3 maj är inbokat i min kalender, då släpps äntligen Charlaine Harris nya bok i True Blood serien nr 11 -Dead Reckoning, äntligen!  Underbart att få läsa lite Sookie Stackhouse igen och ni som inte gjort det, börja. Själv har jag missat tv-serien, är den bra? Ska den ses, nån som vet?

Och tredje saken som jag är sugen på, längtar eller åtminstone funderar på, det lilla armbandet, det där flätade från fantasiska Sophie by Sophie. I svart, eller brunt? Mediumstort, tror jag, det är fint det. Hon gör ju så vackra saker, älskar hennes smycken och dom funkar både i sandlådan, en dag på stan eller till festen, passar mig precis!

Ja då var det klart, nu har vi väl koll på den närmsta tiden, eller hur var det?

Bilder lånade från dom länkade ifråga.

Tänker på: Karin Mamma Andersson

Only the nights are new

Jag hade tur som en tok den där våren. Jag pluggade men var föräldraledig och googlade på en av mina absoluta favoriter, konstnären Karin Mamma Andersson. På datorn dök det upp en litografi som var till salu, och inte ett omöjligt hisnande pris utan bara ett hisnande. Jag ringde och jo, det stämde den var till salu. Om jag skrapade ihop födelsedagspengar och sommarjobb och - jag räknade och räknade. Det var ju inte direkt vad vi behövde, inte ens indirekt hur jag än försökte få till det. Jag tänkte praktiskt, att nej vi behövde saker till barnet, sommarsemester, tandläkare, CSN osv. Det var bara det att det gick inte, den berörde mig för mycket.

Vad är det vi ser? Titeln är fantastiskt lockande och lite mystisk "Only the nights are new". Bilden något oroväckande med det mörka som syns, eller inte syns, någon eller något?! Jag tänker mig ett café i en liten ort, alla känner varandra, eller inte? Kommer någon på besök? Fortfarande efter många år så väcker den frågor när jag ser på den - det gillar jag.

Karin Mamma Andersson, född i Luleå 1962, boendes i Stockholm. Genombrott på Venedigbiennalen 2003, erhöll Carnegie Art Award 2006, sommarpratare, utställningar världen över bl a Moderna Museét, New York, London. Jag är inte ensam om att tycka om henne, hennes färger, björkar och landskap. Landskap av skog eller av människan och hennes tillvaro. Allt vackert, ibland medvetet fult, aldrig tråkigt.

Stump up

Verk i mittcollage: Idag är igår imorgon, Detalj från Minnesluckorna öppnas alltid från söder, Rödluvan i målarens trädgård och konstnären själv. 
Bilder lånade från bildlena.blogspot.com, artknowledgenews.com, artnet.com, mosskin.se, Moderna Museet.

En helg ute

Vi har trotsat förkylningar, feber och huvudvärk denna helg och försökt vara ute trots allt. Påskfjädrar i syrenträdet, rensning av rabatter och idag sol och sparkcyklar till parken. Det kunde vara värre.

Nu söndagkväll, tre fina nybadade och två stora som redan somnat. Liten snurrar runt och jag tar sats inför  The Passage. I vanliga fall läser jag gärna flera böcker samtidigt och jag har ju två olästa av Kate Morton som väntar. Men - börjar jag med dom så lär det dröja innan The Passage blir klar och den kan ju absolut fortfarande lyfta och överraska så jag ger inte upp, sidan 299 nu. Önska mig lycka till!

Dagens författartips: Bret Easton Ellis med vanvettigt obehagliga American Psycho (jag slängde boken efter första läsningen för jag blev så rädd!) och så den underskattade Glamorama. Två samhällskritiska böcker med svart livssyn, viss bitsk humor och otroligt mycket namedropping - roligt bara det! 

Den stores rum

Syns det vilken favoritfärg han har, vår äldste? Ibland känner jag mig lite snål för hade han fått bestämma helt själv hade allt varit blått. Royalblått på väggar, dörr och tak i sitt rum. Han är lite trött på sina föräldrar som inte fixar blå dörrar i hela huset och nu när vi ska ha en ny ytterdörr så borde den bli blå. Nja, eller kanske inte...

Han trivs i sitt rum, ja det gör vi alla förstås, och här hamnar kompisar och brorsor förr eller senare. Det byggs, ritas, pärlas och brottas, och för bara något halvår sen så gömde dom sig i kojan, den i garderoben med mysiga lampor i mörkret. Nu var det ett tag sen men snart så kommer den nog bli favorit hos Philip.

Vi har ett hav av lego, göms bra i plastbehållare under sängen och färgsorterat - redo att lekas med omedelbart. Oftast ligger allt utspritt över golvet, lagom trampovänligt och känns som en förmögenhet. Men så tänker jag på att dom fina lekt med det varje dag dom senaste tre åren, varevigaste dag och då känns det mer okej.

Nu väntar vi ivrigt på ny poster, Star wars och blå såklart. Fint tips från Mamamekko och köpt från Etsy.

För övrigt hoppas jag att fredagen blir skön, massa mys och för somliga kanske party. Vi här siktar mot fredagshäng i soffan, alla fem och massa Bollibompa.

KRAM

Stolar - Myran av Arne Jacobsen.
Skrivbord - Ikea.
Karttapet - Photowall.
Elefanttyg - Svenskt Tenn
Stjärntyg - Jane Churchill
Klockradio - Lego, från London

Speldjävulen

Igår kväll kom speldjävulen och hälsade på. Tänk att den försvunna diamanten väcker så mycket habegär - det måste vara alla ädelstenarna och papperspengarna. Vår minsta skötte banken och var väääldigt nöjd med det!

Nu iväg till stora staden för utflykt, BVC och lunch med min S sen fort hem för tennis och förberedelse för första klassfesten ikväll. Vi är nu allihop kungar på moonwalk!


När man talar om trollen - det kom ett mail sent igår från Minnetonkas - nu ska mina frågor skickas vidare till sales rep för mitt område. Är det ett annat ord för FBI?

Som en indian

Jag har blivit besatt, okontrollerat, löjligt och ytterst fånigt - av ett par moccasiner. Jag ser framför mig hur jag i sommar smyger mig fram med dom vackraste av dom vackra, tyst och stillsamt i vårt område. Ingen förstår ju förstås men jag, jag vet och jag är som en indian.

Dom vackra är svarta moccasiner i mocka med ett fantastiskt pärlbroderi på, från Minnetonka moccasins förstås, se här. Vad är då problemet kan man undra? Säljs inte i Europa, skeppas inte hit - no, njet, never. Jag googlade sönder nätet men icke - jovisst det finns en site i England, se här, men inga halvstorlekar. Varför? Behöver jag det? Såklart!

Där kunde jag ju ha lugnat mig, men dom där vackra lämnade mig inte ifred. Jag mailade självaste tillverkaren och undrade hur vi löste det här? Det var förra veckan och fina S undrade om jag inte hade för mycket tid...

Väntar på svar, i tanken smyger jag fram - tyst som en indian.