Så lekande lätt det ser ut. Böljande former, sjok av färger, taggigt mot skirt i en en oöverträffad harmoni. Det är naturligtvis inte så lätt, utan tvärtom komplicerat och kräver att du kan dina växter, din färglära och att du är en konstnär. Som Piet Oudolf, holländaren som revolutionerat synen på trädgårdsdesign.
Han är en kompositör med absolut gehör för växters samverkan. En mästare på struktur och form. Hans tankar kring den naturliga trädgården, där framförallt perenner och gräs blandas, i en skenbar oplanerad komposition är helt unik. Det är som musik tänker jag mig, att gå mitt i en Oudolfsk komposition är som att vara mitt i ett musikstycke. Det måste vara fantastiskt att få göra det.
När jag ser bilder från hans olika trädgårdar slår det mig att han aldrig vilar, lutar sig inte tillbaka utan strävar hela tiden efter det perfekta - ultimata. Vad är då det ultimata? Det vet kanske inte han själv heller, men i intervjuer så säger han att han aldrig är riktigt nöjd. På något sätt anas detta, han är ständigt på väg, aldrig helt färdig.
På hans hemsida finns bilder, små frusna ögonblick av hans konstverk. Ingen har som han förnyat synen på trädgården hela året, genom alla årstiderna. Frosten som glimmar på dom höga gräsen, snön som trollar med bolltisteln, dom vissnade bladen som bildar en brunmurrig skattgömma - att leva med det gröna året om och se skönheten i detta. För mig är han oöverträffad.
I Sverige kan man beundra hans verk i bland annat Enköping - Drömparken och i Sölvesborg - De fyra årstidernas park.
Böcker att inspireras av: Designing with plants tillsammans med Noel Kingsbury samt Dream plants for the natural garden tillsammans med Henk Gerritsen. Jag har båda och dom är fantastiska!
Bilder lånade från Piet Oudolfs hemsida.
