Tänker på: Cindy Sherman

Det är något absolut hjärtknipande, något isande, skärande och samtidigt intensivt eget. Jag tänker på bilderna, fotona där Cindy Sherman experimenterar, både med vårt sätt att se men även med hennes eget sätt att tolka människor och identitet. Hon växlar mellan utsatta kvinnor och sexobjekt, till 1500-talets renässansmålningar reporträtterade med henne själv i blickfånget. Foton där hon på något vis alltid fångar tanken mitt i språnget, vad är det vi ser? Hon är en mästare på att bygga upp kompositioner, lager på lager med subtila och övertydliga signaler om vartannat, allt för att fånga in det som gnager. Vad vill hon?

Cindy Sherman föddes 1954 i New Jersey, USA och har blivit en av världens mest kända fotografer. Hennes experimenterande med fotot startade när konststudierna på State University of New York i Buffalo inte blev som hon tänkt sig, frustrerad av måleriets begränsningar började hon istället fota. Hon har genom årens lopp provat dom flesta medier: film, böcker, skivomslag, mode och alltid återvänt till det ursprungliga - porträtten.

Hon har själv sagt att hon vill få betraktaren att reagera. Fotona är inte gjorda för att beskådas uttråkat utan finns till för att kanske oroa? Väcka något inom oss? Kanske mest kända eller det som gjorde henne ett namn internationellt är bildserien Untitled Film Stills 1977-1980, 69 bilder där hon fångar film noir genren, 40-50-tals stilen och tolkar den på sitt sätt. Hon har även gått vidare och i senare verk använt sig av skyltdockor för att manifestera det ibland orimliga i vårt varande. Alltid utforskande, alltid starkt närvarande i sina bilder som också är reflektioner av våra egna fantasier och tankar. Betraktaren som möter fotografen i ett alldeles eget ögonblick, som blir till precis vad som helst. Så jag tänker på Cindy Sherman, hon är en makalös konstnär.

Museum of Modern Art i New York har i vår/sommar en utställning med samlade verk av Cindy Sherman och i Stockholm på Moderna Museet finns utställningen En annan historia där hon finns representerad, så bra! Fotot av konstnären själv är taget av Richard Burbridge, övriga bilder Cindy Sherman.

Konst och barn

Vad glad jag blev när jag såg Moderna Museets hemsida igår. Nu har alla barn chansen att få visa upp vad dom gjort och vad kul att få göra det på Moderna med en jättevernissage 17 mars! Fasiken vilken bra idé, vi har gått igång totalt, här ska skapas och visst vi missar öppningsdagen för då är vi i fjällen, men hey hey - alla verken visas ju upp ända fram till 22 april. Vi hinner ju gå många gånger, klart ni också ska göra det?! Skicka in till Konstplaneten, eller gå förbi, det kommer ju bli alldeles otroligt!

Mindre muntert tycker jag är Philips nya sovtider, att somna kväll efter kväll vid 22-tiden, usch. Vad gör man? Han känns för liten för att sluta sova på dan, minska den tiden då? Är han inte för liten för det? Jag har glömt bort hur det var med dom andra, tiden går fort : ) !

Orden är erövrade

Jag tror ni förstår vad vi gillar hemma hos oss, böcker i drivor och nu har Oskar precis börjat läsa själv. Enkla, tydliga böcker som när han är färdig får honom att stolt säga att jag vill börja på nästa, var är den? Stolt för han har nog funderat mycket, tittat på storebror som lätt slukat böcker och själv har han kämpat med att ljuda långsamt och mödosamt. Nu är orden hans och stoltheten tydlig. Jag är stolt jag med och mer böcker är på väg!

Philips hög

Ludvigs hög

Oskars hög

Nyss hemkomna från kalas, fina kusinen har fyllt ett år igår, så idag tårta, ballonger och hurra! Sakta går det framåt med fina boken Blonde, annorlunda mot andra Oates böcker jag läst tidigare, mer poetisk. Först var jag inte säker på om jag gillade det kursiva, tankarna som går som en röd tråd men nu är jag fast och vilket enormt arbete hon måste ha lagt ner innan hon ens kunde börja skriva?!

En grön utmaning

Tack gode Gud för SVT play, hade laddat sen i söndags för Österlens trädgårdar och tänkt mig start kl 21,  perfekt till alla barn hade somnat men kl 20 så körde programmet igång så jag gick snopet och la Philip, tills jag kom på miraklet!

Jag funderar mycket nu kring trädgården, egentligen bland det härligaste är ju planeringen, själva drömmandet kring nya växter och tankarna kring hur det kan tänkas bli. För det vet man ju aldrig, en isande vit daglilja kan plötsligt dyka upp lite mjäkigt vaniljgul men bli så rätt ändå. Och att få ihop solläge och jordmån, rådjur och skugga, blomning hela säsongen och toner som stämmer med varandra och huset. Det är kul! Nu väntar en riktig utmaning och jag tar mer än gärna emot tips för det här är svårt, tycker jag.

Tänk er en riktigt smal lång rabatt, ca 50 cm bred och 4 m lång, kantad av stängsel (lågt) mot granne och en garageuppfart på ena sidan. Inte så djup så det går nog inte att sätta blommor i flera rader eller slingra sig framför/bakom varandra, tyvärr. Jag har sneglat och längtat mot en Piet Oudolf vild rabatt med mkt gräs och rudbeckior, jag är svårt frestad att köra på det ändå men hur blir det med den otroligt raka/strama icke naturliga inramningen?

 Växter jag vill ha är ju såklart Oudolfs egna rudbeckia Virgin, som en jättebelllis med kritvita blad som blommar länge, länge och mjuka upp med gräset calamagrostis brachytricha. Dom ludna, mjuka topparna, med lite frost som gnistrar i solen och mellan dessa två växter den lite slingriga, vilda lupinliknande blålila baptisia australis. Då har vi vitt, grågrön och blålila, kanske mjuka upp ytterligare med vitrosa persicaria amplexicaulis? Lägga till anisisop, för mer färg och bin? För mycket, för spretigt? Går det att få ihop? Eller bara gå på vitt och grästoner? Hjälp!

Bilder lånade från Allt om min trädgård - Peter Englunds vackra skapelse överst, samt övriga från olika växtfärsäljare på internet, tack snälla.

Rule Britannia

Under dom sista skälvande minutrarna igår kväll, sent sent som attan så inköptes två flygbiljetter. Märk väl, endast två flygbiljetter. Vilket betyder att i början av oktober så åker jag och en fin man till London - hurra! Bara vi, inga glada, tjoande roliga barn utan bara två frisläppta småbarnsföräldrar, säkerligen yra av all frihet och möjligheter. Tänk att få fika och titta på människor som långsamt går förbi, en till kaffe och mera titt. Att äta god mat och prata, prata. Att vakna av sig själv. Va, bara det, vakna av sig själv, låter inte det bra?

Norwegians rea tog slut igår men SAS fortsätter i några timmar till, vad sägs? Klart ni också ska dit?

Bilder av Andy Warhol, miraimages och Coulson Macleod, tack för lån!

Vägra parmiddag

Åh vad jag gillar affischen Vägra parmiddag av Lisa Jonasson. Varje gång jag ser den blir jag så himla glad, det är något som är så oemotståndligt med texten, går inte att sluta le och så färgerna, finfint till våra vita väggar. Svår att få tag på så den gled undan i mitt medvetande tills jag hemnetknarkade (bra uttryck från bloggkollega) häromdan, och där var den, lika fin som förr, eller vad tycker ni? Nu definitivt godnatt!

Lisa Jonasson herself

Bilder lånade av Gd.se och fastighetsbyrå Gadelius, tack!

Hittar själv

Så bra att han visar vägen till parken. Stadig och med lite knäande ben tar han sig framåt, långt framför mig med siktet inställt på roligheter. Otåligt vänder han sig om emellanåt - skynda skynda. Han viftar med handen, sådär som hetsiga italienare gör i svartvita filmer från 50-talet. Han har gesterna men inte alla orden ännu. Långsamt och mödosamt börjar dom komma, orden alltså. Pappa mamma och enstaka gånger Ludde och Oskar, nej inte Osse utan Oskar - med tydlig betoning på sista stavelsen. Det är ett helt nytt rike att erövra, talets rike och frustrationen är stor. Det blir inte som han vill, ingen förstår. Vad dumma vi är, vi som inte är införstådda i att pappa ibland betyder smoothie och ibland just pappa, såklart. Ja såklart. Du är duktig du Philip, som rusar fram i tillvaron och ändå är närvarande i varenda sekund, det är fantastiskt.