Skratt och broderskärlek

Helt plötsligt i köket fick S ett nyp  av både Ludde och Osse och förklaringen kom när två stora visade lappen på ryggen: Nyp mig. Det är kul att kunna skriva! Ännu mer skratt och förtjusta rop kom några minuter senare så jag vänder mig om och ser två stora titta på lillebror med överlyckliga ansikten. Den väna mamman säger genast, när jag skymtar lappen på ryggen på Philip, att dom får absolut inte nypa honom. Men med nästan saliga ansikten så pekar dom på lappen där det står: Jag är söt. Med väldigt mjuka stämmor säger dom sen att han är ju så fantastiskt fin, deras lillebror, faktiskt finast i världen. Och mitt i allt sitter föremålet för uppmärksamheten, lugnt omedveten om all den kärlek som snurrar och nästan vibrerar runt honom. Vilken lycka och vad fantastiskt fina dom är alla tre!