När fredagen kom så var nedräkningen nästan på noll. Några riktigt slitiga veckor med lite sömn, mkt jobb och förkylningar bakom oss, gjorde att den lediga lördagen med barnvakt och en sovmorgon på söndagen hägrade som en lottovinst. Men kl 15 i fredags så ringde dagis och en dag på stan med långlunch och museikoll på lördagen byttes mot stackars Philip som kräktes. Skaldjursmiddag byttes mot fem vändor i tvättstugan och skön film mot Gladiatorerna. Jösses vad ämlig han var och jösses vad trötta vi var i lördags kväll. Men idag så lite försiktig utelek i snön och lite lite mat, det finns hopp om livet!
Primula i fönstret, definitivt tantvarning men även vårkänslor. Jag är inte kinkig just nu utan grabbar tag i det lilla vårlika jag kan få. Så nu är det primula som gäller och snön syns knappt utanför fönstret, fåglarna kvittrar nästan och snart kommer snödropparna, alldeles snart....
Stackars lilla barn. Och stackars hans föräldrar. Förstår att det nästan var förbjudna tankar att tycka lite synd om sig själv när allt blev inställt. Även att ni verkligen led med sonen.
SvaraRaderaHoppas att ni andra slipper blir sjuka och er dag kommer inom överskådlig tid
Hälsar
Lena i Kalmar
Tack Lena för påhälsning, och visst är det så! Han såg ju så ynklig ut så min besvikelse fick hoppa undan och vi får helt enkelt hitta på något en annan gång, må så gott och vad kul att du tittade in,
SvaraRaderaMalin
uschkabuscka.
SvaraRadera