Tidningsmani

Tänk att det är så fantastiskt med tidningar. Jag gillar känslan när jag vänder på bladen, förväntan innan jag öppnar tidningen, bilderna som får tankarna att rusa iväg. Att faktiskt få hålla den i handen, riva ut sidor som jag gillar efter en tid, att plocka fram och fundera och få nya idéer. Jag kan absolut läsa DN och Svd på nätet, snabbtitta i Resumé och kika i nätexemplar av Vagabond och RES. Men absolut inte sluta köpa pappersexemplaren. Dom fina, glansiga inredningstidningarna, om dom grönaste växterna, om senaste modet och dom intressantaste reportagen - dom vill jag ha i handen.

Så himla bra är den, boken Back roads av Tawni O'Dell. Ännu en svart historia om en familj i sönderfall, ni vet - precis som jag gillar. En yngre variant med Oates svärta, fast med en tvist av humor och kanske lite mer ömhet. Inte så obönhörlig utan en lika rasande tragisk historia men med värme. Vi får följa Harley, en tonårskille som försöker hålla ihop resterna av den familj som en gång varit. Han och dom tre systrarna lever i ett kaos, i tomrummet efter mammans mord av deras far. Trots detta är boken rolig, Harleys tankar är helt egna och totalt överraskande, och det är nog signifikativt för hela berättelsen - förvåningen när lager efter lager hos personernas gestalter tas bort och till slut finns endast sanningen kvar. Och den är mörk.

Det är en sagolik bok, den kom ut redan 2000 och jag fick tipset från Bokhora, såklart! Det är författarens debut och hon har nu gett ut ytterligare tre så jag kommer ju definitivt beställa mer. En storfavorit som tydligen även varit Oprahs månadsbok, om det nu är bra?! Men Tawni O'Dell, herrejösses vad hon kan skriva - absolut favorit! Läs och om ni redan har gjort det, vad tyckte ni?
Eller gärna andra boktips från er för nu börjar jag på en omläsning - Wuthering Heights av Emily Brontë.