Himmelriket en torsdag!

Fantastiska, underbara Zetas. Alltid magiskt oavsett säsong - krusbladiga penseér, citronträd och regnbågsirisar - vilken lyx att få kika runt där. Idag sken solen och min utflykt var underbar. Jag och Philip som tittade och klämde på små blå violer, luktade på lavendelljus och njöt i det kalla vädret.

Snabbaste fikat med otålig Phille men godaste kaffet någonsin under filt i kyliga luften. Överallt vackra blommor i krukor som skimrar i rosttoner eller mattsvart. Små blomarrangemang som dyker upp vart jag än tittar. Hur lyckas dom få allt så eget och harmoniskt?

Jag hittade äntligen vitaste vita penséer, ljuslykta för sommarkvällar och underbara prydnadsägg till påsk, Philip vägrade släppa sitt ägg på hela dagen. Underbar dag och jag längtar redan till nästa gång. För er som inte varit där så är Zetas (se här) ett riktigt utflyktsmål där fantastiska växter kan köpas, goda råd fås och lunch kan ätas - blir inte bättre än så här!

Jag gillar Zetas och om ni gillar mitt inlägg/blogg så klicka gärna på knappen!

Spår av barn

Små små spår av vår yngsta familjemedlem överallt. I badrummet, trappen eller i en vas och fort går det. Allt är spännande och roligast just nu är nog att sitta på en fönsterbräda så högt upp som möjligt - väldigt irriterande när det inte går. Sen blir vår fina Philip trött, i en sisådär tjugo minuter i alla fall innan toaborsten fladdrar högt i luften - fort går det.


En dag utan dator och nästan frisk Philip - hurra. Långpromenad och långfika med våfflor hemma, tack för sällskap härliga M. 

Tänker på: Alberto Giacometti

Det är något visst med ögonen, mörka, fundersamma. Känns som om de ser, ser rakt igenom dig och missar inget. Alberto Giacometti (1901-1966)- skulptör, tecknare och målare, född i Schweiz men verkade stora delar av sitt liv i Frankrike. Kanske mest känd för sin sylvassa, smala skulpturer som tornar upp sig men har även gjort underbara målningar och teckningar bl a av sin fru Annette.

Alltid sparsmakad, inga yviga färger eller former utan en tydlig linje som löper igenom verken. En stram linje även när skulpturerna böjer sig eller penseln arbetar. I Paris deltar han i surrealisternas rörelse, vän med Sartre och Beauvoir, skissar Genet och utbyter tankar om arbete med Picasso. Giacometti är aldrig riktigt färdig med sina verk, de arbetas om, får vila och sedan återkommer han igen.

Det speciella är just hans sätt att se verkligheten och sedan tolka den - ett helt eget uttryck som lockar mig. Som gör att jag aldrig är klar med hans konst. Om man vill se och uppleva live så åk till Louisiana i Köpenhamn, se här. Åk på våren så kan man även njuta av deras Skulpturpark, ta en lunch ute och sedan det sköna cigarilldoftande tåget in till Köpenhamn igen för en skön weekend där.

I ett legohav

Morgonen startade i ett hav av lego, över hela rummet,  i alla färger. Vackert men inte en millimeter utan Star Wars figurer och guldpengar och plaströr och .....Nu sorterat, i färger ja faktiskt helt koordinerat och väldigt disciplinerat - funkar säkert i tio minuter.

Sen fotbollsmatch, feber, födelsedagskalas, snor, våfflor, röda utslag, byta lakan, skrik och tre fina som pussar på varandra.

Blev ju riktigt bra den här dan!

Vårbruk

Bra dag, titt på utemöbler - finfina Grythyttan, se här, klassikerserien. Dom har vi kikat på i några år och jag har letat på loppis och blocket, tyvärr inte ensam om det! Svårt att välja färg men jag är nog mest förtjust i originalet med skogsgrönt stativ, skulle passa så bra till vårt hus från 40-talet.

Efter detta trotsade jag isande vindar och handlade vårfleece till Philip som blev så nöjd - kärlek direkt. Och  så dagens belöning lite vårbruk, rens och fix i sol och lä, kan inte bli bättre. Julrosor och scilla har kommit upp och en liten snödroppe vågade sig fram, lycka.

Som sagt - nöjd!

Fredagspussar

Jaha ja, hade räknat med att pussa adjö på stora killarna, puss på liten och med barnvakt ikväll även pussa på fin man. Men tre fina är hemma idag och trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar känns lååångt borta! Jag har visserligen helgen på mig men feber och snuva är just nu överallt så vi får se.

Ni som kan vetja, åk dit! Är på Älvsjömässan i Stockholm och öppet kl 9-18 hela helgen, är nog helt fantastiskt med växter, möbler och annat oumbärligt, se här.

Jag tröstar mig med nya böcker som ligger och väntar på mig, älskar Piet Oudolf som har en underbar känsla för växter. Han väver in stora sjok av färger och är en mästare på komposition - tycker jag! På hans hemsida så kan du njuta av de trädgårdar han gjort, annars klicka hem lite inspiration här.

Förutom min nyupptäckta rabatt på baksidan så finns en hörnrabatt med massor av sol på framsidan som behöver arbetas om. Idag är den fylld med gamla hallon och helt förvildad, hallonen smakar visserligen underbart men de behöver lite omhändertagande. Så massor av rolig planering och snart även plantering.


Glad fredag! 

Tre snabba vårtecken

Skulle inte säga att jag sprang till mötet utan snarare gick i rask takt, väldig rask takt...

Våra snöskyfflar känns överflödiga, cyklarna framme och glassgubbarna ute - vårtecken i antågande. Vad gäller förskola så är förvirringen total, lämnar beslut åt natten. Om jag är vaken så brukar jag tänka riktigt bra tankar då, eller hur var det?!

Arbete pågår

Pågående arbete:

1. Få ner feber.
2. Jaga förskoleansvarig i kommun.
3. Leta nya förskolor.
4. Möte på förskola om 39 minuter.
5. Fixning av blogg med listor, trädgård etc - roligt.
6. Städa.

Återkommer senare idag, tror ni att jag kommer springa till mötet?

Febernatt

Lång natt med feber. Stod på altanen och tittade upp mot stjärnhimmel, Philip het och tung i kroppen. Fortfarande tyst och rödblossig i famnen, som en liten eld. Vill inte släppa taget, han eller jag?

Läst klart The Left Hand of God, av Paul Hoffman. Underbar början med en fantastisk introduktion till en ny värld där helt andra lagar gäller. En slags apokalyptisk beskrivning med domedagskänsla, lockande inte sant! Planeras tydligen en trilogi och andra boken är ute nu, se här.

Nu omhändertagande av sjuk pojke, kram!

Grönt är skönt

Jag har aldrig tidigare varit en grön person, aldrig riktigt gillat nyanserna, gräsmattor, smaragder eller gröna äpplen. Men så smyger det på. Färgen kryper närmare och så skimrar Venedigs vatten i grönturkost i december, bladen på förgätmigej lyser silvergrönt och det dyker upp skogsgröna vaser i hemmet. Jo jag kapitulerar, visst är grönt vackert - faktiskt alla nyanser.

Glaskruka från Svenskt Tenn.
Brevpress i glas från Zetas trädgård, finns liknande och hisnande vackra hos John Derian.
Armband med små stenar i jade, köpt på resa.
Underbar liten vas i argenta - silverdekoration mot grön glasyr, av W. Kåge, Gustavsberg, läs mer här.
Foto med älskade Farmor, Farfar och Pappa, en sommar i Värmland 1949. Tretton år senare finns inte mannen på bilden längre. Fotona är kära och få.

Tänker på: Jussi Ojala

Jag har funderat en tid på att bestämma en dag i veckan när jag skriver om någon/något  - sak, människa eller företeelse som jag tänker på. Skriva om något som kanske även ni skulle gilla att fundera på? Som ett tips, ett litet utropstecken mitt i vardagen eller kanske hellre som en bra start på veckan? Måndag blir det och jag startar med Jussi Ojala.

För flera år sedan stod jag med nästan darrande händer och kände på glasyren på en fantastisk urna. Jag pluggade fortfarande och studiemedlet var inte det största men som jag längtade! Jussi Ojala - keramiker, född i Finland och vidareutbildad i Sverige, med ett eget krukmakeri utanför Skara vilket han har tillsammans med sin begåvade fru Marie Beckman - även hon keramiker.

Vad som gör Ojala så speciell är just glasyren, den rinner, bubblar - lever ett eget liv. Under många år har har han experimenterat sig fram till sitt egna, helt unika uttryck. Formen är ofta som en stubbe, bred vid basen och stabil där glasyren får stå för det sinnliga, ibland skira. Det är så speciellt att jag tror att antingen älskar man det eller så står man inte ut! Inga mellanlägen, något jag gillar - han kompromissar inte utan kör fullt ut.

Jussi Ojalas verk finns på dels Blås o knåda samt Konsthantverkarna

Jag har fortfarande inte köpt något av honom, men jag kommer. Ibland måste man få längta, jag tror det är bra, att få fundera och känna så när det väl är dags så blir det än mer speciellt. Jag ser framför mig hur jag sätter mig i bilen och åker till Katthagens Krukmakeri, (gör det ni med!) hur jag går runt och sedan hittar det som får följa med mig hem. Det blir en fin dag.

Här hemma så är Philip sjuk, feber och brinner i min famn, lilla hjärtat.

Bilder lånade från konstnärs hemsida samt bild från verkstad lånad av Decor.

Utevistelse

Kaosfrukost, zumbaträning och sen äntligen ut - det gäller att passa på när solen lyser upp världen. En hel dag i trädgården och förhoppningsvis sista dagen med tefatåkning på tomten (hoppas jag i alla fall). Skönt fika och värme i solen.

Ha en skön lördag!

Iriskärlek

Vårgavel

Jag är en sista minuten människa, en obotlig sådan. Inte så att jag kommer för sent men vägen dit... Jag minns hur jag sprang med blött hår flaxandes mot bussen varje morgon under hela min tonårstid, pappa minns nog med! Det märkliga är att jag springer fortfarande, blött hår ner mot vår busshållplats, där alla står  med fönade frisyrer, lugna, samlade inför dagen. Lite i smyg slätar jag till håret och försöker sluta flåsa. Tycker jag lyckas rätt bra tills jag är framme på jobbet och den snälla sköterskan säger åt mig att ta bort tandkrämen från kinden. Gång på gång - vad är det med tandkrämen?

Sista minuten i trädgården funkar inte. Jag har längtat efter att plantera trädgårdsirisar sen vi flyttade hit för tre år sedan. Första året observerade vi och följde årstidsväxlingarna, följde solens gång och hur skuggorna smög efter marken. Jag insåg att vi hade få ställen med mycket sol, torrt och möjlighet att plantera växter, sen vill jag ju kunna se blommorna inifrån huset. Svårt, roligt svårt och när jag väl förlorade mig i irisarnas värld så blev det än svårare - vilken kaskad av färger det finns. Så har jag hållt på och sen så är det november och försent att plantera....

I år är det dags, det blir en samling med kanske sju irisar i karamellfärger. Augusti är bokat för irisplantering, kanske blir det i den nya hörnrabatten mot vägen, som jag kan se från köksfönstret eller vid vid vårgaveln, där allt kommer upp först?  Underbara Schreiner´s Garden, där kan du njuta av irisar, få råd om plantering och såklart köpa, det var bara det där med att välja...

Trots min sista minuten personlighet så är jag rustad inför denna fredag, jag är på topp och leder! Middag förberedd:
Kycklingfilé marinerad i naturell yoghurt med stänk av lime och citronpotatis från Patmos - recept från Anna Bergenström "Under valnötsträdet", finns även här,  vid sidan babyplommontomat med fetaost sallad. Till detta ett schysst vardagsvin Argento.

Sen tänder vi ljus, dukar bordet, sätter oss alla fem och har en riktigt skön, pratig och kaosig middag - tillsammans!

Glad Fredag till alla!

På språng

Vilken gårdagkväll! Svårt att med ord fånga det vi i publiken fick vara med och dela igår. Ett mörkt rum, en skådespelerska som tog oss med på en resa i tiden. En resa med hennes familj genom krig och svält, genom svek och kärlek. En berättelse om att vara en överlevare, mot alla odds, och också om att hitta hem.

Bild lånad från Dramaten, fotograf Roger Stenberg.

Ska ni se en pjäs detta år så ser ni Mormors svarta ögon, på Dramaten i Stockholm. Man kan ringa bokningen varje dag vid 12 och då kan det finnas biljetter trots att det står utsålt i kalendariet. Pjäsen kommer även upp igen i augusti, så boka och planera in besöket - så ses vi kanske för jag ska dit igen.

Planen den här dagen var att spendera tid i stora staden för ev lite shopping, då framförallt ett par skor. Jag såg framför mig ett par herrskor - svarta och kanske med ett broguemönster. Dessa skulle jag sedan kliva omkring i till mina supervida grå byxor med slag, tänk nu Annie Hall sent 70-tal - oj oj vad snyggt. (googla om ni inte är med på Annie) Felet var nu bara att skorna på mig mest såg ut som Agda, 86, som inte hittar hem.

OBS korviga provstrumpor.

Väldigt skönt då med långlunch med fina E. Phille sov och vi hann prata Afrika, skola, Hope och resor - såå mysigt, sen hem med den dignande shoppingkassen fylld av - två böcker, vilken överraskning!

Har sett fram emot att läsa The Passage länge, bara inte mina förväntningar är för höga och den andra har fått jättefina recensioner, vet absolut inte vad den handlar om - kul, återkommer med vad jag tycker.

Sist men absolut inte minst, som alla andra kvällar den senaste tiden går mina tankar till människorna i Japan. Jag hoppas ni inte fryser, att ni inte är hungriga, att ni har tak över huvudet och framför allt att ni orkar bära er smärta.