Så levde dom lyckliga i alla sina dagar

För tio år sen idag var jag ett nervknippe. Kall om händerna, ont i magen och en puls som slog i 180. Vi hade planerat (läs jag) och planerat. Klippt små hållare i papper till 80 ljus, bundit små granrisgirlanger till var och en av dessa, förberett en film där vi hittat roliga foton på alla gäster och berättat kort om dom som en presentation på vägen från kyrkan.

Designat inbjudningar som vi ritat själva, valt blomblad att dekorera borden med, letat rätt orkidé att ha i brudbuketten och ja, ni förstår, jag var faktiskt helt galen. Så där så jag idag kan skratta högt åt saker jag gjorde, saker som idag inte skulle betyda ett dugg. Men det var en härlig galenskap och det blev en fantastisk dag. En dag när jag grät i kyrkan så jag trodde att mitt ja aldrig skulle kunna komma fram, en dag när alla tillsammans med mig höll andan och undrade hur det skulle gå. Jag fick fram mitt ja och sedan dess har första december en speciell plats i mitt hjärta, precis som du S.